För några dagar sedan fick jag en fråga på Snäcksjöns instagram “Vad tycker du saknas i svenska avel?”, avel är ju något som ligger oss mycket varmt om hjärtat och frågan väckte mycket tankar kring avel och som alltid när man ska uttala sig såhär finns en risk att trampa folk på tårna. Jag skrev några inlägg om min syn på svensk avel som grott under en längre tid och blev vid ett flertal gånger ombedd att skriva lite mer och dela det även i andra forum. So here goes.

Vad tycker jag saknas i svensk avel?

Bra avel är inte viktig för att uppfödare ska få fram sina hästar, att de ska få höga bedömningar eller prestera på hög tävlingsnivå. Bra avel är viktig för alla ryttare. Bra avel är av yttersta vikt för hästarna. Oavsett vad hästarna ska användas till i slutänden.

Här tycker jag att vi har problem i Sverige. Det känns som att det har blivit missförstånd kring vad en bra häst är. Skiljer det sig åt vad en hobbyryttare tycker är en bra häst gentemot en tävlingsryttare? Förutom att det givetvis finns olika personliga preferenser, så vill de flesta ryttare rida hästar med gott lynne och rena, goda gångarter. Men varför verkar tron på att hobbyryttaren inte behöver så bra häst var så stark? Mycket grundar sig i okunskap vilket i sin tur resulterar i sämre kvalitet.

Jag blir ledsen när jag ser diskussioner, främst på nätet, kring vilka hästar som används i aveln och på vilka premisser de väljs ut. Vi har ett bra system i Sverige där vuxna hingstar måste vara avelsbedömda för att användas. Det är för att vi ska kunna göra informerade val i vår avel, för att vi ska kunna väga för och nackdelar och göra goda matchningar av hingst och sto. Det är ett väldigt bra stöd för alla avlare att titta på siffror och luta sig mot dem som stöd.

Men ofta tycker jag att folk väljer ut hingstar efter helt andra premisser än siffror och prestation. Det är tjatigt att tjata om färg, men absolut, färg kan vara en sådan premiss. Närhetsprincipen och pris en annan. Idag finns det så otroligt många hingstar i aveln, väldigt många som kombinerar både färg, bra pris och närhet med bra siffror. Så varför väljer ändå folk att betäcka med hingstar med hyfsat urusla siffror? Okunskap!

Ekonomiskt är det nämligen lika dyrt att föda upp en häst med bra föräldrar som en med dåliga. Det enda som skiljer är priset vid betäckning. En ettåring med 120 i BLUP äter precis lika mycket som en med 90. Har du inte ett bra sto – köp en färdig välstammad treåring, det kommer vara så mycket billigare i slutänden ändå. En häst med mycket talang och gott lynne är dessutom både lättare och roligare att rida in och träna.

Saken är den att en häst med mycket talang för det vi begär av den kommer vara mycket roligare att rida, både för en “dålig” ryttare och en bra. Hästen kommer dessutom ha mycket lättare att utföra det vi vill = mycket hästvänligare. Det är så många hästar därute som helt enkelt inte är byggda för att kunna bära en ryttare på ett bra sätt och inte heller har några goda förutsättningar för att utföra det ryttaren vill. Så mycket blod svett och tårar hos både häst och ryttare som beror på dålig avel. Och tänk vad många timmar och pengar så många ryttare lägger på att rida, och inte ens har förmånen att rida på en riktigt bra häst.

Nu har jag fokuserat mycket på hingstarna, men jag tycker egentligen att det stora problemet är vilka ston som används i aveln i Sverige. Jag fick den frågan också.

Vad värderar jag mest hos ett avelssto?

Varför använd så många ston i aveln som inte har funkat som ridhästar? Som man varit rädd för? Som har dåliga gångarter? Som har dåligt lynne? Okunskap – återigen. Visst kan man ha tur och matcha ett dåligt sto med en bra hingst och få en något bättre avkomma, men störst sannolikt är att du får en avkomma med samma drag som ditt sto. OM du då inte heller är ytterst petig med vilken hingst du väljer, riskerar du att para två halvdåliga hästar med varandra och få en halvdålig eller till och med jättedålig avkomma. Vem vill föda upp dåliga hästar?

Ett bra betyg på ett avelssto är att hon är en fantastisk ridhäst som du helst inte vill stoppa in i aveln. Ett avelssto inte bara ärver ner sina egenskaper, hon formar även sitt föl den första tiden i dess liv. Att vara en bra mamma är därför inte oviktigt. Vi hade ett sto en gång som var en totalt värdelös mamma. Hon lämnade sitt föl när det sov och tycktes ha väldigt dåliga moderskänslor. Det fölet blev inte särskilt roligt att hantera och sprang ofta nervöst runt i hagen och letade efter sin mamma. Ett sånt sto kommer med stor sannolikhet göra mer skada än nytta i aveln. I slutändan är det du som föder upp din häst som antingen ska rida den själv, eller ska sälja den till någon annan som ska rida den. Därför måste hästarna vi använder i aveln vara ridbara och trevliga.

Ju mer intresserad och insatt du blir i aveln, desto mer information finns att hitta. BLUP är ett utmärkt verktyg för att få en överblick över den förväntade avelskvaliteten som finns hos ditt sto eller hos hingsten du har valt.

Det här blev långt och jag hade kunnat fortsätta lika länge till. Min avsikt är inte att knäppa folk på näsan för att de “avlar för dåliga hästar”, men jag vill ändå verkligen pusha för att se kritiskt på det egna avelsmaterialet. Att söka kunskap för att lära sig mer och att inte välja hingst slentrianmässigt. Du vill avla en bra häst, oavsett om du tänker rida på den i skogen, ska ha den som verksamhetshäst eller satsar mot tävlingsbanan.