Nåja, det var kanske att ta i lite väl mycket.

Men när jag hade jobbat honom i lördags gick allt helt klockrent, han var jätteduktig. Jag var själv ute i stallet men tänkte träna lite på uppsittningar från båda sidorna och tänkte att om han verkar obrydd så sätter jag mig upp på honom också. Vilket han var. Helt obrydd. Han stod nästan och sov när jag hoppade på och av från båda sidorna och sen när jag väl satt där uppe på ryggen vände han sig o och kikade nyfiket på mig. Men inget mer med det. Upprepade det några gånger och sedan fick han mycket beröm och det fick räcka för dagen. Tänk att han för knappa tre veckor sedan var i stort sett totalt ohanterad. Och då tycker jag ändå att jag verkligen har skyndat långsamt.

Spölur rör sig så fint under sig själv, har stort steg i skritten, skrittar verkligen genom hela kroppen och travar med mycket spänst, aktion och sväv, tror att han kommer bli fin. Precis som storebror Segull!