För att vara Kakali så är det en stor grej att vi nu kommit så långt som att sätta på sadeln då han är rädd för det mesta och särskilt saker som kommer nära honom. Men igår kändes det som om det var dags. Visst var det lite läskigt. Inte när jag stod nära och höll på med honom, men så fort jag skickade iväg honom från mig ut på spåret, då var den där saken på ryggen fruktansvärt konstig och otäck. Jag longerade honom åt båda varven och han bjöd på en ordentlig bockrunda i något varv, sen lugnade han ner sig men ville helst komma in till mig och tanka lite trygghet. Lilla Kakan. Nu ska det här bara upprepas i dödagar tills dess att han är lika van med sadeln som med allt annat. Små små steg framåt tar vi och förhoppningsvis gör varje litet steg fram honom till en tryggare häst.

I övrigt så var det småtrist väder igår, ordentlig vind, plusgrader och regn. Gick inte att rida ute. Gick knappt att gå ute vilket jag fick erfara när jag skulle hämta in hästarna på eftermiddagen. Det var så blött och isigt i hagen att jag givetvis gjorde en ordentlig vurpa och slog mig rätt ordentligt. Som plus i kanten var isen inte bara blöt av vatten utan även full av blöt hästskit så jag har numera ridbyxor indränkta i hästbajs. Jättemysigt.

Istället för att pina sig i vinden så åkte jag och Eggert till några släktingar en bit bort som har tvkanalen 2 (här har vi bara kanal 1…) och kollade på handbollen Island-Makedonien. Island vann så det var bara glada miner här. Kul!

Idag är dte dock fantastiskt väder, det vänder snabbt!