Igår ringde jag Hreggi för att prata om Vaki, när jag fick reda på att han var på väg med ett föl till veterinärstationen. Fölet hade fötts under natten och tragiskt förlorat sin mamma. Dagen innan flyttade vi unghästarna hemifrån till en sommarhage vid havet vilket i sin tur inebar att Perla igår gick runt med stenhårt ljuver och sorgset gnäggade efter sina två telingar som var försvunna. Hon framstod som den perfekta kandidaten att adoptera det lilla moderlösa fölet och Hreggi och Julia kom med henne hit efter att veterinärerna givit henne de livsviktiga antikropparna.

Perla skötte sig sedan prickfritt. Hon lät det lilla fölet böka runt för att hitta spenarna och det tog ett tag och ljuvret sprutade mjölk efter allt buffande. Sen har dagen flutit på, jag och John har vaktat nästan hela dagen och fölet har ätit, sovit, ätit, sovit och mellan varven har vi nappflaskat i henne lite plasma. Det är en ljuvlig syn varje gång jag kommit ut i stallet och ser det lilla fölet stå upp och dia.

Vi ledde ut Perla en sväng och hon brummade så det lilla fölet skulle följa med och fölet höll sig nära nära och ingen som såg dem skulle kunna tro att fölet blivit adopterat bara några timmar tidigare.

Nu håller vi tummarna för att det fortsätter gå lika bra och att fölet får växa upp till en frisk häst utan några men efter sitt första dramatiska dygn.