När jag jobbade på Island i vintras blev jag förälskad i ett spänt och stressat sto med otroliga gångarter. Fluga. Ett femgångssto med kanonstam men helt klart svår att hantera och rida. Efter många turer fram och tillbaka när jag först hade bestämt mig för att köpa henne så avstod jag. Och jag grät i flera dagar efteråt.

Sen någon månad senare åkte vi tillbaka till Island under Landsmót och tre dagar på Flugas rygg gjorde att det var omöjligt att åka hem utan henne. Det är något väldigt speciellt med Fluga och även om hon är något utav en ordentlig utmaning och definitivt inte lättriden så sköt hjärtat alla tvivel åt sidan och förnuftet hade inte mycket att säga till om. När hon den sista dagen helt plötsligt stod bredvid mig när jag var ute i flocken för att leta reda på vilken häst jag skulle rida (nu pratar vi om en häst som är svår att fånga i en box..) med spetsade öron och tittade på mig, som om hon såg rakt in i mig, så brast jag i tårar.

Med vissa hästar har man ett unikt band. Det är så mellan Fluga och mig. Jag förstår henne, jag litar på henne och hon tycks lita på mig. En sån där kärlek som inte går att rationalisera bort.

Jag återsåg Fluga när jag var på Island senast och red stora dalafärden. Vi hade två veckor tillsammans och vi hade helt fantastiska ridturer tillsammans. Det blir Flugas sista sommar på Island. Den åttonde september kommer hon och Hörn med flyget till Sverige och till Snäcksjön, åh vad jag ser fram emot att få hem dem!

Fluga är åtta år, hon är efter Leiknif frá Vakurstödum och ue. Ótur frá Saudarkroki. Förhoppningsvis ser ni oss på tävlingsbanorna i framtiden, men vi ska inte skynda dit, först ska vi få Fluga lugn och hanter- och ridbar.