Då jag fick önskningar om att berätta lite mer om den två veckor långa ridturen jag var med på, på Island, så passar jag på och lägger upp de bilder som Christina fotade under vår ridresa. Det förra inlägget hittar ni här. Skulle ni bli intresserade av att åka med kan ni maila mig för att få mer information. ella@snacksjon.com

Jag hörde talas om den här ridresan när jag började jobba på Bjargshóll hos Eggert och Sigrún i höstas. Jag förstod att det var den turen varje år som var kronjuvelen. Den är alltid fullbokad och det är i stort sett inga nya gäster som kommer utan samma som har kommit år ut och år in. Vill man rida med på den gäller det att man bokar i god tid i förväg. Eggert berättade att turen var fullbokad både för 2012 och 2013 redan (och det här var alltså i höstas). Därför har de till nästa år lagt in en extra tur, så turen går två gånger.

Turerna som Eggert har under sommaren drivs utav hans kusin Arinbjörn Johannsson, som i sin tur hyr in Eggert och Herdis för att leda turerna och tillhandahålla hästar. Herdís har jobbat tillsammans med Eggert på de här turerna sen de startade i början utav 90-talet. De två utgör ett mycket välfungerande team som man inte kan annat än älska.

Jag blev mer och mer sugen på att åka på just den här, långa turen, men det kändes lite tråkigt att vara tvungen att boka en plats för sommaren 2014 först, när det plötsligt hände. Jag hade varit hemma i Sverige någon vecka när Eggert ringde och berättade att två personer avbokat sina platser och att det alltså fanns plats för mig, om jag ville komma. Om jag ville! Jag ringde Christina, som i stort sett var tvungen att säga ja eller nej på en gång och sen bokade jag upp platserna så fort som möjligt. Vilken tur vi hade!

Turen går över knappt 40 mil av isländsk natur och vi red oftast tre-fyra hästar om dagen. Vi var en grupp med många olika typer av ryttare. Jag och Christina gillar de explosiva, häftiga och känsliga hästarna med mycket gång och som krävs att man rider. Några ville ha lugna och lätt-töltade hästar, andra hästar med mycket pass, vissa ville ha villiga hästar och andra inte. Det är otroligt hur fina hästarna är överlag. Lägsta nivån där är bra mycket högre än lägstanivån i Sverige. Det var roligt att se sig runt och se hästarna tölta helt rent i både högt och lågt tempo, många med mycket aktion och som var riktigt flotta. Alla hade vi fått våra favoriter på slutet, även om det var många som föll en på läppen. Hästmaterialet gick iaf inte att klaga på.

Det som alltid fascinerar mig med Island är hur mycket man styrs av natur och väder. Under andra turdagen skulle vi passera vår första fjord och det var vi självklart tvungna att göra under ebb. Ebben inträffade vid tio-snåret på förmiddagen och på kvällen. Från platsen vi befann oss var det tre timmars ridning lite drygt och vi fick välja om vi ville rida iväg tidigt på morgonen eller på kvällen. Vi valde morgonen och red över bergen för att komma i tid till ebben.Väl där ser vi att vattnet så sakteliga är på väg in och då var det bara att lägga på ett kol. Flocken dansade fram över vattnet. En av många vackra minnesbilder från den här turen.

En annan dag skulle vi rida över en å och där var vattennivån hög. Där fick vi istället vänta på att vattennivån skulle bli lite lägre. Sen red Eggert över för att testa vattennivån och visst var det djupt och visst blev vi blöta, men vi kom över.

Ritten gick ut till Snaefellsnes och tillbaka, en isländsk nationalpark där själva höjdpunkten för resan var när vi red längs med oändligt långa sandstränder, badade i Atlanten med hästarna och bara njöt utav våra fantastiska hästar.

Utöver att rida så hade vi även lite tid för sight-seeing, vi åkte tex och kollade på lavagruvor, vi badade nästan varje dag i heitta-pottor som fanns på alla ställen vi bodde förutom ett, vi åt otroligt god mat (Tack Linda!) och använde kvällarna för att umgås och bara ta det lugnt. Stämningen i gruppen var väldigt fin och det blir väl så när man under en intensiv tid delar väldigt starka upplevelser. Det präglar gruppen.

Under resan hade vi två födelsedagar i gruppen, först Kurt som fyllde 61 och jag som fyllde 28.  Och som vi blev firade! Helt fantastiskt. Jag och Christina gjorde ett litet Abba-medley med egen text om Kurt som vi fick alla att sjunga på hans födelsedag, det var väldigt uppskattat.

När sista dagen kom så kom också det stora vemodet. Att åka hem, bryta upp och skiljas åt var verkligen jättesvårt. Både från hästar, upplevelsen, landet och alla fantastiska människor. Men som Eggert säger, man behöver inte vara ledsen över att åka hem när man vet att man snart kommer komma tillbaka..