Jag har den senaste tiden ridit en av våra uppfödningar lite grann då nuvarande ägaren har fått lite problem med takten i tölten och traven som i stort sett nästan försvunnit.

Ägaren, som ridit ridlektioner regelbundet sedan hon köpte stoet har känt sig en aning uppgiven över utvecklingen och jag kände inte alls igen henne. När vi sålde henne var hon en flott töltmaskin som mycket sällan hade problem med takten. Hon travade utan problem med en hel del aktion. Hästen som nu mötte mig skulle kunna liknas med en trött ridskolehäst (inget ont om dessa trotjänare dock!), ingen aktion, på framdelen och mycket passaktig i alla gångarter. Som en helt annan häst.

Jag kände direkt att det här inte kunde enbart bero på annan/felaktig ridning och vid en liten genomgång utav hela hästen så fastnade jag ganska snart på hennes hovar. Dessa katastrofalt små, snedskodda hovar. Det här stoet är stort, någonstans runt 147 cm hög, en rejäl islandshäst med andra ord. Hon har stora hovar, proportionerligt till hennes kropp. Fast hovarna hon stod på nu var jättesmå och de såg ganska illa ut.

Det visade sig att en outbildad ‘hovslagare’ hade skott henne under året och helt tydligt inte vetat vad han sysslat med. Vi lät henne växa så mycket som det gick innan hon kude skos om, vilket skedde i söndags. En duktig hovslagare gjorde hennes hovar både mycket finare i formen och inte lika vridna. Och vad hände då? Jo, helt plötsligt är både traven och tölten tillbaka!

Jag red en gång veckan innan hon skoddes om och igår. Skillnaden är milsvidd. Och än en gång stämmer det gamla ordspråket som även är rubriken på de här inlägget “Inga hovar, ingen häst”.

Är man det minsta osäker på hur en bra skoning ska se ut så tipsar jag om att gå en hovkurs och att enbart anlita hovslagare med utbildning och mycket kunskap som kan förklara och visa och som verkligen vet vad hen gör. Jag tycker att jag ser många dåligt skodda hästar, som även visar stora taktproblem. Kanske är skoningen inte hela lösningen, men med största sannolikhet försvårar man det för sig själv och hästen om skoningen är dåligt utförd. Jag brukar likna det med att bli tvungen att ha på sig för små och trånga skor hela tiden och sedan förväntas prestera bra på en löprunda.

Så, vårda era duktiga hovslagare ömt, de är värda sin vikt i guld!