I måndags när jag var ute i fårhuset observerade jag att ett får låg ner. Det är inte så konstigt, det gör de ibland. Om det nu inte vore så att jag sett ett får ligga ner på samma ställe dagen innan. Jag blev lite orolig och gick närmare för att undersöka saken. Det faktum att fåret inte rörde sig gjorde mig än mer orolig. När jag förstod att fåret gått genom golvet med båda bakbenen och fastnat och legat där i minst ett dygn stannade hjärtat på mig!

Benen satt fats som ett skruvstäd och jag gjorde mitt bästa för att dra fåret bakåt där hålet var. Hon hade trampat i ett hål vars lagning gått sönder och sedan försökt få upp benet så att dte glidit längre fram, där avståndet mellan träet var mycket smalare och helt enkelt satt hon ordentligt fast.

Marilena kom med en hammare och tillsammans bände vi upp golvet och lyckades lyfta upp fåret och få loss henne. Tårarna brände i ögonen (jag har väldigt svårt att hantera att djur lider) när jag tänkte på att jag hade sett henne dagen innan utan att hjälpt henne då. Tänk att hon legat där och varken kunnat äta eller dricka och förmodligen haft ont.

Som tur är så verkar hon mer eller mindre oskadd. Hon stod på benen efter en halvtimme, i början vek sig benen bara under henne, inte så konstigt, de lär ha varit helt bortdomnade, och åt och drack. Nu står hon i en box för sig och får återhämta sig lite innan hon släpps ihop med de övriga fåren igen.

Gissa om vi såg till att laga hålet ordentligt efteråt förresten. Jag slog i spikar som aldrig förr och det ska nog mycket till för att den lagningen ska ge vika. Nu Karin kan jag förstå varför spalt-golv är förbjudet i Sverige!