Att köpa Vaki tillsammans med Eyvi var inget som jag planerat att göra. Efter att vi fick ta bort Kjarni förra hösten så fanns det inga som helst tankar på att skaffa någon mer hingst. Kjarni köptes på Island 1995, för 17 år sedan. Som hingstägare har vi kuskat runt på tävlingar, haft betäcknings-station, följt Kjarnis avkommor och fått våra egna. Vi lärde känna den magnifika personligheten både som tävlingshäst, avelshingst och ridhäst.

Så att skaffa en ny hingst var inget jag ens funderade över. Sen hände två saker: Jag var på kurs på Bärby då jag såg Vaki riden i ridhuset en liten sväng och i samma veva fick jag reda på att Vaki var till salu. Jag har aldrig sett en häst röra sig på det sätt som Vaki gjorde, trots att han bara var 4,5 år. Han tog andan ur både mig och John och vi kunde inte sluta prata om honom efter det vi sett. Han flöt fram i ridhuset med en enorm aktion och fantatsiskt steg.

Jag hade tidigare sett bilder på Vaki och inte heller kunnat undgå vilken outstanding stam han har. Den är unik på så många sätt, med Vón som mamma och vad hon har presterat i svensk avel och Garri som pappa och vad han i sin tur har presterat, både i aveln och vilken otrolig bedömning han har. Vinnare utav VM i avel 2007.

När jag och Eyvi sedan pratades vid så var det som om ett frö till tanken om att kanske bli hingstägare började gro. Efter att återigen sett Vaki riden och pratat med Eje så blev det plötsligt svårt att få Vaki ur huvudet.

Jag och Eyvi kände likadant och vi har båda en stark tro på Vakis  kapacitet och vilken tillgång han kan vara inom svenska avel. Nästa år tror jag kommer vara året då Vaki visar framfötterna på allvar. Då ska han visas om och börja tävlas. Om jag ska sia lite så tror jag att han inom några år kommer vara hingsten med stort H. (Och då är jag givetvis oerhört opartisk..)

(Vaki betäcker på Snäcksjön i sommar. Läs mer om hans bedömning och annat här.)