Efter en lång träda, så smyger hästarna sig in mera aktivt i mitt medvetande igen.. Och jag blir påmind om hur underbart det är att snusa in den goa doften, begrava fingrarna i den tjocka pälsen, känna hakskägget i handen, vara nära dem, se in i de kloka ögonen, samtala lite om smått och ditten. Något så elementärt som att släppa ut dem ur stallet, blir ett möte med livet. Härligt.

Glod, den milda och kärleksfulla.. visar en helt annan och betydligt mindre entusiastisk sida mot de förskräckliga inkräktarna som invaderat hennes gård och hennes hage! Bort med dem bara.. Aradis den lilla ettermyran, hänkar på. Ujujuj .. Nu är det så lägligt dags för avvänjning med fölen, så dessa båda mycket måttligt vänliga ston får stå inne på natten och ge nykomlingarna lite lugn och ro.

Allt är väl på Snäcksjön 🙂