Igår kom jag hem sent vid elvasnåret och bestämde mig för att ta ut båda hästarna på en kvällsritt, då ingen av hästarna hade motionerats under dagen. Jag red Eros och hade Glód som handhäst. Eros var het som sjutton och första halvan av ritten bråkade vi en del om tempo. Han vill bara gå i ökat tempo och jag försöker få honom att vilja gå i mer samlat och kortare tempo. Jag hör Gummis ord ringande i bakhuvudet, att vi ska ta oss bort från komforttempot. Resultatet blev tvivelaktigt idag när han var så oerhört övetänd. Glód gjorde väl inte saken bättre där hon hetsade på sidan om. Glód förresten, vilken pärla hon ärsom handhäst. Tygeln är alltid slapp och hon går precis där hon ska hela tiden, oavsett tempo. Trots övertänd Eros fick vi en bit med fint kort tempo och efter det tog vi en lång ökad galopp. Båda hästarna var som galna. Det är en sån oerhört frihetskänsla när man känner att man inte kan göra annat än totalt lita på sin häst som spränger fram galopp och handhästen bredvid gör likaså. Klockan var någonstans närmare tolv och solen hade gått ner, ändå var det inte riktigt mörkt. Båda hästarna kändes uppspelta och glada.

Efter att ha bråkat en del om tempo första halvan utav ridturen lät jag andra halvan utav turen bli mindre krävande rent tempomässigt. Sista sträckan i tölt lät jag Eros bestämma tempo helt själv (vilket givetvis innebär att den blir ökad..). Det blev en sådan oerhört ökad tölt att jag fick tårar av fartvinden och Glód fick galoppera vid sidan om för att hinna med. Jag har bara upplevt sådan ökad tölt på en annan häst förut, och det var på Kjarni, Eros fantastiska pappa som ju också var välkänd för sin fantastiska ökade tölt. Den har även belönats med flertalet 10:r på både SM, NM och VM. Att få känna det igen var nog mer än vad jag trodde.  Helt otroligt vad fort det gick och vilken kraft han har, Eros.

Jag kan bara citera vad en klok man har sagt om min fina häst. “Den hästen kan gå hur långt som helst.”

/Stolt matte som är mycket förälskad i sin häst.