Ella och Orka på tävling 1998 på Husbyöhn. Året efter kvalade de till SM i T2.

Tänk vad många tävlingar man har kuskat runt på under de här tjugo åren som hästägare. Jag måste tacka mina föräldrar som kört och ställt upp när jag tävlade som mest i tonåren. Vad skulle man göra utan sina föräldrar som ställt upp i alla väder? Att hålla på med hästar är verkligen en sport som tar både tid och pengar i anspråk. Men nu var det inte alls det jag tänkte skriva om.

Genom åren har det blivit en hel del tävlingar, även om det nu var sex år sedan jag tävlade sist. På söndag ska jag åter in på banan igen och det känns kul. Jag och Eros ska känna på formen lite och kraven är väldigt låga. Vi ska ha kul! Att tävlingen dessutom sker på “hemmabanan” på Bärby och med hemmaklubben som anordnare, så känns det väldigt tryggt och odramatiskt.

Ella och familjens egna uppfödning Isak på SM 2002.

Jag minns min första tävling glasklart. Det var med min grisepassande supersnälla Sopi, när jag var nio år. Vi ställde upp i lätt tölt på en träningstävling på Tulka. Sopi grisepassade sig igenom hela programmet, förutom i galoppen då han också la in några bakutsparkar och korsgalopp. Men jag satt där, överlycklig över mina fina lilla häst och brydde mig inte nämnvärt över de inte alltför skrytsamma poängen, 1,6, men med domarkommentarerna “BRA KÄMPAT!”.

Ella och Orka på Husbyöhn.

Sen gick det som tur var bättre och bättre och jag tävlade mitt fina fyrgågssto Orka tills dess att vi kvalade till SM i T2. I samma veva fick dock Orka spatt och det blev aldrig något SM för oss.

Efter Orka tävlade jag en del på Rán men framförallt på vår egen uppfödning Isak. Med honom kvalade jag till SM på vår andra tävling och det var en rolig och väldigt onervös SM-arta. Jag har nog aldrig varit så lite nervös inför en tävling som då. Isak skötte sig jättefint och vi kom på 13:de plats. Kul! Sen blev Isak såld och det dröjde ett tag innan jag tävlade igen.

Ella och Glitnir i a-final på Wången 2006.

2006 tävlade jag några gånger med min pappas hingst Glitnir, en helt fantastiskt rolig häst me dmycket gång som dock kände av en hel del hormoner när vi var hemifrån. Jag minns en final uppe i Wången när Glitnir hade snoppen ute hela finalen. Mycket pinsamt! Sen såldes Glitnir till Isa som fortsatt tävlandet på honom.

Och nu är det alltså dags igen. Efter sex år så ska jag tävla igen och det känns väldigt spännande. På sex år hinner det hända en del med tävlingsregler och tävlingsrutiner och kanske ska jag vara nöjd om jag lyckas hålla mig till reglerna och inte blir diskad. Det känns som ett bra mål. Nu får ni hålla tummarna för mig på söndag!