Vilken superdag det var igår!

ALLT och då menar jag verkligen ALLT gick bra och var roligt igår. Först fick jag testa att köra in hösilagerullar in i fårhuset. En övning som kräver ganska god precision då dörrarna som balarna ska in i inte är många centimeter bredare än balarna. Dessutom har man inte så mycket plats inomhus där man kör med traktorn, så det gäller att hålla tungan rätt i mun. Det här är inget Eggert är van vid att låta andra göra, men efter lite påtryckningar från mig så lät han mig få det stora ansvaret att sköta det här när Eggert och…

Tillåt mig presentera: Kakali frá Oddhóli

Kakali är född 2009 och är e. Aris frá Akureyri (8,47) u. Kengála frá Vindási (8,03, rid 8,34). Kakali och jag stiftade bekantskap redan förra vintern när vi bestämde oss för att ta in honom på stall då han var otroligt "vild" och svår att komma nära. Kakali var då en mycket stressad och livrädd tvååring som snabbt insåg att det enda man kan göra mot dessa fruktansvärda människor är att sparka. Och då gäller det att sparka för livet. Tyvärr blev jag i ett mindre övervakat ögonblick ganska ordentligt sparkad på benet av denne marodör och precis som med…

Nämen, låt oss slänga in en till fux med bläs!

Det tog någon dag innan jag visst vem som var vem utav Spölur och Sollilja, två fuxar med bläs. Vi har dessutom två bruna stona som jag knappt ser skillnad på, syskon är de med, så hemma-flocken är rätt enkelspårig. Och igår hämtade vi hem Segull som har vilat några veckor och nu ska börja jobba igen. Och vad är han? Jo. Fux med bläs (som tur är har han en mycket smalare bläs än de andra, men ändå). Spölur, Marilena och Sóllilja. Nu behöver jag bara ett till litet brunt sto så kommer förvirringen vara totalt. Segull

Tillåt mig presentera: Draumur frá Túnsbergi

Draumur är född 2008 e. Sær frá Bakkakoti (8,62 rid 9,05) och u. Ljósbrá frá Túnsbergi Dramur är Eggerts ögonsten. Han är en hingst som blev till när han lånade ett fint sto av en vän och betäckte med Saer. En av de första sakerna jag fick lära mig att säga när jag började jobba här förra hösten var "Draumur är fantastisk" på isländska. Draumur har redan några föl och de jag har sett från i år ser väldigt fina ut. Förra hösten tog vi in Draumur och började inridningen utav honom från scratch. Och han var otroligt okomplicerad och…

I did it!

Jag testade att raka ett får. Det var inte så lätt som det ser ut men roligt. Dessutom kände jag mig väldigt trygg med att Eggert stod och höll full koll, det som inte syns på bilderna är hans nästan lite lätt oroade samt koncentrerade ansiktsuttryck. Han håller dessutom stadigt i linan som sätter på och stänger av klippmaskinen, allt för att undvika en katastrof. Fåret såg inte klokt ut efteråt och jag rakade inte hela, men jag är mycket nöjd. Nästa år ska jag tametusan lära mig det här och göra flera.

Tillåt mig presentera: Dimma frá Bjargshóli

Dimma är född 2005 e. Þór frá Klömbrum u.Frökk frá Bjargshóli och är därmed halvsyster till min Fluga (samma mamma). Det märks verkligen, de är både lika utseendemässigt men även till sättet. Dimma är en lugnare (och kanske aningens vackrare) version av Fluga, men hon är fortfarande "rädd om sig" och kan spänna sig lite runt människor. Dimma är inne på stall för att jobba med just det här. Vi jobbar henne i stort sett bara från marken och tanken är att hon ska bli lättare att fånga i hagen och reagera mindre genom att spänna sig.

Såhär glad kan man vara när alla hästar sköter sig riktigt fint:

Åh, hästarna var så duktiga igår. Kakali gick att fånga i hagen, han stod och lugnt och snällt när vi jobbade med an massa läskiga saker. Han var uppmärksam och koncentrerad. Blida sparkade inte efter mig en enda gång. Efter en ganska lång och svettig runt drivning utav henne i ridhuset så började hon lyssna på mig och koncentrera sig på vad jag gjorde och inte ignorera mig. På slutet fick jag henne att följa mig lös. Dessutom kunde jag leda henne in från hagen. Spölur fick bett för första gången och har blivit så duktig på att följa repet…

En skitdag på jobbet.

Att jobba på häst och fårgård på Island kanske ter sig lite lagom härligt med fint väder, fina hästar och långa arbetsdagar på hästryggen. Det är ofta så, men inte alltid. Och innan ni tror att det här inlägget är ett klagoinlägg kring andra sysslor på gården, så är det precis tvärtom. En sak som jag trivs så otroligt bra med här är att man aldrig vet vad nästa dag kommer bjuda på. Det kan verkligen vara precis vad som helst. Och visst, det kan innebära att spendera en solig vinterdag under golvet på fårhuset i en dyngstack. But so…

En sån där halvkul häst.

Vissa hästar tycker man spontant väldigt mycket om, vissa växer ju mer man jobbar med dem, men vissa kommer man på kant med direkt.. Vi har ett treårigt sto inne på stall som heter Blida. Hon är inte särskilt mycket hanterad sedan tidigare och det jag har gjort med henne är i stort sett bara att träna på att ledas, att gå fram, stanna och backa. Att inte springa över människor, att inte hota att sparka och att inte bitas. Såna saker. Det har gått okej. Men, hästar med en viss spark-tendens tycker jag sällan att det är lika kul…