Bara för att det är så otroligt vackert här:
Segull står modell och han gör det med bravur måste jag säga.
I did it!
Jag testade att raka ett får. Det var inte så lätt som det ser ut men roligt. Dessutom kände jag mig väldigt trygg med att Eggert stod och höll full koll, det som inte syns på bilderna är hans nästan lite lätt oroade samt koncentrerade ansiktsuttryck. Han håller dessutom stadigt i linan som sätter på och stänger av klippmaskinen, allt för att undvika en katastrof. Fåret såg inte klokt ut efteråt och jag rakade inte hela, men jag är mycket nöjd. Nästa år ska jag tametusan lära mig det här och göra flera.
Tillåt mig presentera: Dimma frá Bjargshóli
Dimma är född 2005 e. Þór frá Klömbrum u.Frökk frá Bjargshóli och är därmed halvsyster till min Fluga (samma mamma). Det märks verkligen, de är både lika utseendemässigt men även till sättet. Dimma är en lugnare (och kanske aningens vackrare) version av Fluga, men hon är fortfarande "rädd om sig" och kan spänna sig lite runt människor. Dimma är inne på stall för att jobba med just det här. Vi jobbar henne i stort sett bara från marken och tanken är att hon ska bli lättare att fånga i hagen och reagera mindre genom att spänna sig.
Såhär glad kan man vara när alla hästar sköter sig riktigt fint:
Åh, hästarna var så duktiga igår. Kakali gick att fånga i hagen, han stod och lugnt och snällt när vi jobbade med an massa läskiga saker. Han var uppmärksam och koncentrerad. Blida sparkade inte efter mig en enda gång. Efter en ganska lång och svettig runt drivning utav henne i ridhuset så började hon lyssna på mig och koncentrera sig på vad jag gjorde och inte ignorera mig. På slutet fick jag henne att följa mig lös. Dessutom kunde jag leda henne in från hagen. Spölur fick bett för första gången och har blivit så duktig på att följa repet…
En skitdag på jobbet.
Att jobba på häst och fårgård på Island kanske ter sig lite lagom härligt med fint väder, fina hästar och långa arbetsdagar på hästryggen. Det är ofta så, men inte alltid. Och innan ni tror att det här inlägget är ett klagoinlägg kring andra sysslor på gården, så är det precis tvärtom. En sak som jag trivs så otroligt bra med här är att man aldrig vet vad nästa dag kommer bjuda på. Det kan verkligen vara precis vad som helst. Och visst, det kan innebära att spendera en solig vinterdag under golvet på fårhuset i en dyngstack. But so…
En sån där halvkul häst.
Vissa hästar tycker man spontant väldigt mycket om, vissa växer ju mer man jobbar med dem, men vissa kommer man på kant med direkt.. Vi har ett treårigt sto inne på stall som heter Blida. Hon är inte särskilt mycket hanterad sedan tidigare och det jag har gjort med henne är i stort sett bara att träna på att ledas, att gå fram, stanna och backa. Att inte springa över människor, att inte hota att sparka och att inte bitas. Såna saker. Det har gått okej. Men, hästar med en viss spark-tendens tycker jag sällan att det är lika kul…
Tillåt mig presentera: Spölur frá Bjargshóli
Jag tänkte försöka presentera de hästar som vi har inne på träning och turen föll på den här väldigt söte valacken först och främst. Spölur är född 2009, e. Huginn frá Bæ I (8.07, rid 8,39) och u. Spóla frá Bjargshóli (8,31). Han är alltså tre år och blir fyra nästa år och är inne på stall för första gången, i stort sett ohanterad tidigare. Vi har bara jobbat med honom några dagar och än så länge är det verkligen grundläggande saker som görs. Att lära sig att bli ledd, att låta sig bli klappad över hela kroppen, att gå…
Med mulen djupt försjunken i höet
Inget går upp mot en hö-leverans! Särskilt om delar av den - gärna mycket av den!! - genast kommer ut i höhäcken. Äta är livet! Och äta bör man hela tiden, med ytterst små och korta pauser! I varje fall inte om man är häst. Det är underbart rogivande att höra hästar tugga! Då lägger sig friden i mig med. Björn kom med kärran full med balar och lastade in dem i höförrådet. Han är så himla gullig och gör en gång mellan hörullarna, så att vi kan komma fram till fönstret och slänga ut hö i häcken utanför. Stort Tack…
Sista rycket med ullen idag!
Nu rakas det för fulla muggar och packas ull-säckar. Det sista gänget får som ska bli vinterklädda rakas idag. Förhoppningsvis får jag prova att raka någon ilsken bagge också. Det har Eggert lovat, men han tycks mycket skeptisk inför detta. Om jag får prova, undrar om jag ska använda Eggert egenhändigt uppfunna ryggsparare?