Litet minne från hösten.
Fick den här bilden av Sigrún som Pauline tog när hon var här. Fin. Marilena på Ferdalangur, Eggert på Stilling, jag på Hvinur och Anne på Segull.
Eldprov..
Apropå att Eggert börjar tappa greppet, så red jag Draumur i måndags, övertygad om att det skulle bli sista gången eftersom Draumur annars bara rids av Eggert. Jag var förövrigt förvånad över att jag fått rida honom helt med egen plan under hela tiden han var borta. Det är inte så många som fått rida honom och jag hade liksom varit glad och mer än nöjd om jag fått prova honom bara en gång. Men, i tisdags hann Eggert inte ut och rida och då sa han att det var fritt fram för mig att rida Draumur. Det var konstigt,…
Titta, hon sjunger också!
Eller ja, på bilden är jag för ögonblicket tyst, men visst är vi bra fina i min lilla kyrkokör här på Island? Och vet ni hur krångligt det är att sjunga klassiska julsånger på isländska? Krockar i huvudet.
Då var det full fart igen..
Eggert och Sigrún är tillbaka på gården och det har varit full gas sen de kom hem. Första dagen spenderade vi i fårhuset och där skulle vi kolla vilka vilka får som var brunstiga (heter det så om får?). Med 250 får så tar det lite tid, speciellt när man använder sig utav en bagge i koppel som tyckte det hela var oerhört jobbigt. Han såg ut som om han sprungit ett marathon när han fick paus efter hälften, stackaren. Sen, när man vet vilka får som är redo så ska det börjas sorteras. Men först måste det givetvis planeras.…
För er som gillar hästkrafter i alla dess former.
Här kommer bildbevis på att jag fått styra runt den här gamle och fine traktorn här i fårhuset när det har varit dags för att stoppa in höbalar hos fåren. Är som ni kanske märker, mycket nöjd över detta. Ni skulle bara se hur otroooligt väl jag rattar runt den inne i ladan. Som ett proffs. Kanske kan det innebär att min utbildning i snöplogning hos pappa kan gå på lite mindre än de 5-10 år som jag har hört är det normala för att få kunna kalla sig snöplogare? Pappa, kanske kan det räcka med 3-4 år? Då är…
Oförskämt vackert!
Med en sån där himmel som bakgrund och sådana där fina hästar som motiv, då kan det inte bli annat än fint. Det är många som pratar om mörkret på Island under vintern. Jag förstod det inte förra året och jag förstår dte inte nu. Visst är det inte extremt många timmar med sol, men till skillnad mot hemma i Sverige så blir varje timme med sol, ljus. Det är ingen skog som hindrar solen för att nå fram även när den precis kikar upp, utan varje solstråle når liksom fram. Jag upplever Sverige som mycket mörkare! Men sen går…
Spölur är numera "ridhäst".
Nåja, det var kanske att ta i lite väl mycket. Men när jag hade jobbat honom i lördags gick allt helt klockrent, han var jätteduktig. Jag var själv ute i stallet men tänkte träna lite på uppsittningar från båda sidorna och tänkte att om han verkar obrydd så sätter jag mig upp på honom också. Vilket han var. Helt obrydd. Han stod nästan och sov när jag hoppade på och av från båda sidorna och sen när jag väl satt där uppe på ryggen vände han sig o och kikade nyfiket på mig. Men inget mer med det. Upprepade det…
Min plats i livet.
Red ut på Loftur häromdagen. Det var otroligt vackert ute och Loftur var väldigt pigg och glad och gick med öronen spetsade framåt och frustade när vi värmde upp länge i skritt. Ibland översköljs jag av en sån där enorm lycka när jag rider. Det är som om jag är på precis rätt plats på precis rätt tid och gör precis det jag är ämnad för och då liksom kläcker det till i hjärtat på mig. Den här ridturen var just så. Jag satt med ett leende på läpparna hela tiden och såg mig omkring på det halvt om halvt…
Fina Draumur
Jag har haft den stora äran att rida och träna Eggerts ögonsten Draumur medan han har varit i Tyskland. Vilken otroligt fin häst! Bara fyra år men med mycket gång och framförallt ett kanonpsyke. Ville ju givetvis ha bildbevis på det här och Marilena tog några bilder på oss när vi var på väg ut på en tur.
Tillåt mig presentera: Hreyfing frá Bjargshóli
Hreyfing är född 2008 och är e. Tenór frá Túnsbergi (8,61, rid 9,15) u. Stelpa frá Bjargshóli (7,96) Hreyfing är halvsyster till Blida, vilket är ganska lätt att se om man ser dem. De är nämligen oerhört lika! Hreyfing har jag inte jobbat så jättemycket med, men jag har ridit henne inne några gånger. Hreyfing känns aningen mjukare än hennes lillasyster, men i övrigt är de nog rätt lika. Det jag har haft med henne att göra har varit väldigt okomplicerat. Hon är riden inne i ridhuset och skulle förmodligen bli lite bättre på att flytta sig undan skänkeln och…