Sadel på – check.
För att vara Kakali så är det en stor grej att vi nu kommit så långt som att sätta på sadeln då han är rädd för det mesta och särskilt saker som kommer nära honom. Men igår kändes det som om det var dags. Visst var det lite läskigt. Inte när jag stod nära och höll på med honom, men så fort jag skickade iväg honom från mig ut på spåret, då var den där saken på ryggen fruktansvärt konstig och otäck. Jag longerade honom åt båda varven och han bjöd på en ordentlig bockrunda i något varv, sen lugnade…