För ganska många år sedan föddes Einar, en liten Highland Cattle kalv, utav en av pappas kor. På en gång märkte vi att Einars mamma inte lät Einar dia och han gick ner sig ganska snabbt. I samrådan med veterinär bar vi in lille Einar i en box i stallet, hängde upp en värmelampa och startade operation “rädda Einar”.

Gud vad vi kämpade. Jag nästan bodde i stallet hos Einar, satt där med en termos te tillsammans med dalmatinern Olivia, som försiktigt kröp upp höet och la sig intill Einar. Vi matade och matade, varannan timme fick han mjölkersättning. Einar låg mest och när en dryg vecka gått tyckte vi inte att han kartat på sig nämnvärt. Inte heller hade han lagt på sig och han ville inte gärna stå upp.

Den enda Einar verkade nöjd över att ha som sällskap var Olivia. Han åt men utan större entusiasm och vi började bli oroliga för om han skulle klara sig. En natt vid tre tiden när jag kom ut i stallet för att ge Einar hans mjölk blev jag förvånad över att se honom stå upp. Tyvärr, insåg jag när jag kom närmare, mådde han inte bra. Han hyperventilerade och det kom fradga ur munnen. Veterinär-Janne blev väckt mitt i natten och kom i ilfart. Vi försökte hjälpa Einar och rädda honom, men fick ganska snart inse att det skonsammaste var att låta honom slippa lida mer. Det var oerhört tungt när den lilla kroppen föll ihop död på stallgolvet, samtidigt som han äntligen fick vila.

Kanske var det något medfött fel som gjorde att Einar inte växte och utvecklades som han skulle. I vilket fall så gör det mig alltid både lite varm i hjärtat och ledsen när jag ser de här bilderna på Einar i stallet. Jag hoppas han betar på några gröna ängar med en flock med kor nu.

Alla historier är inte så sorgliga som Einars. En kalv föddes på gården vars mamma fick ljuverinflammation och inte kunde ge di. Våra Highland Cattle är inte tama och när de har kalvar kan de vara farliga, de gör vad som helst för att skydda sina ungar (förståerligt!) och vi blev tvungna att ta in den lilla kalven för att kunna ge honom mjölkersättning.

Gustav växte upp inne i sadelkammaren och är nog den tamaste stut vi haft. Gustav levde ett långt liv och var en imponerande uppenbarelse i flocken, stor och med rejäla horn.

Hur flyttar man en kalv från hagen till stallet? Jo, med bilen såklart!

Lennart bär Gustav från bilen in i stallet.