När de mörka tiderna nu tågar in var det så äntligen dags att byta lampor på ridvolten. De senaste åren (!!!) har det stått på vår “att-göra-lista”. Problemet är ju bara att de där lamporna sitter så förbaskat högt upp och ingen har varit sådär väldigt sugen på att klättra upp med stege. Nu kom dock pappa på dne goda idén att använda traktorn och John stod i beckmörker och regn och skruvade ner de gamla lamporna som gjort sitt och skruva upp de nya. Och varde ljus!

vilken skillnad att kunna rida efter mörkrets inbrott. Jag hade glömt hur smidigt det är med belysning. Vi invigde de nya lamporna med att rida Fluga, Eros och Hörn nere på banan. För Fluga var det rid-premiär i Sverige och vi skrittade nästan bara. Hon skötte sig väldigt fint och var, för att vara Fluga, väldigt avslappnad. Eros däremot, jag vet inte vad som flög i honom, men jag har aldrig varit så nära att flyga av honom som jag var igår. Rena rodeon! Och jag som skrev senast i helgen att han alltid är så snäll, tji fick jag för det. Som tur var höll jag mig kvar genom både bockningar, stegringar och andra krumbukter och vi fick till det fint på slutet av passet. Kul nästan jämt är det!