För några veckor sedan skrev vi om det lilla stofölet som förlorade sin mamma vid födseln och som Perla fick adoptera. En väldigt sorglig historia men som verkar få ett lyckligt slut. Det är alltid väldigt osäkert om hur det ska gå, om stoet verkligen tar tar emot det okända fölet, om mjölkproduktionen håller igång, om fölet har tillräckligt livskraft för att komma igen osv. Men det här har gått över vår förväntan. Perla ser sig numera som fölets (hon har ännu inte fått något namn) mamma och fölet är en livsglad och pigg liten krabat som mer än gärna rusar omkring och busar och bockar. Mat får hon i sig också och hon har vuxit på sig sen hon kom hit, nyfödd och darrig på benen. Visst är hon fin?