Inatt.. sådär vid 01.30-tiden stod jag i badrummet och natt-tvättade mitt trötta ansikte. Längtade till den goa sängen. Fönstret var som alltid på glänt för att släppa in lite frisk luft. Då hör jag plötsligt ett föl gnägga och det lät som om det stod i trädgården, precis nedanför fönstret. Men hur har det kommit dit? Åh nej! Har fölet gått igenom staketet nånstans? eller är det en älg kanske som raserat den? (och jag såg en nattlig utryckning för att laga hålet komma flygande emot en mycket motvillig mig själv.. det ska villigt erkännas) Vi har just gått runt alla staket och röjt all växtlighet under trådarna för att elen ska funka bra. Är det nåt som blivit fel iaf?? Många tankar for i huvudet..

Och så hör jag Perla gnägga. Hennes sätt att gnägga är så säreget, så personligt, mer som ett utdraget skriande än gnäggning. det kan man inte missa. Och hon skriar om och om igen, springer fram och tillbaka, fölet gnäggar och det är ett halabaloo därute i natten.

Jahapp, det är bara att klä på sig igen, tända upp huset och leta efter stallkläder och ficklampan. När jag kommer ut har allting tystnat, men jag letar efter fölet i trädgården. Jag lyser in över hagen och ser hästarna. Åh skönt tänkte jag, alla hästar är inne i hagen. Alla kommer fram till mig och hälsar, alla förutom Perla. Hon skriar på andra sidan sjön. Fölet gnäggar igen och så hör man Perla komma brakande, skriande och skriande. Hästarna går henne till mötes och inväntar hennes ankomst vid bron som går över bäcken.
Matilda kommer utlinkande, (stukat höger fot och ett finger på vänster hand. Det verkar vara tufft att jobba för pappa!) pga allt ståhej och vi lyser med våra ficklampor tills vi ser att Perla är med sitt föl och resten av flocken igen.

Så tittar vi upp på den undersköna himlen. Se, så vackert det är!
Små lätta moln och massor av stjärnor. 🙂