Hösten må vara regnig och mörk, men är det något som lyser upp i novembermörkret så är det utan tvekan jobbet med unghästarna. I år har vi 8 unghästar som rids in, varav fem är våra egna; Blanka, Nattfari, Hrymur, Appollo och Nellika. Av de åtta så är det två e. Vaki, två st e. Ramses, en e. Náttar. Så det är många med mycket Snäcksjö-koppling bara på pappa-sidan.

Unghästarna är superduktiga och vi lägger lite extra vikt på att de är lugna och trygga från marken och utan problem klarar av de sakerna vi tar för givet av våra ridhästar. Att de står still när de skos, är lätta att leda, är vana vid beröring över hela kroppen, inte är något problem att fånga, att de är vana vid att stå uppbundna, att de inte är rädda för att strykas med varesig pisk eller lina, eller få sadel på sig från olika håll. De ska vara vana vid att det låter från sadeln och att bli klappade (inte smekta) över hela kroppen. De ska kunna gå med som handhäst ut, förstå muntliga kommandon som skritt, trav, galopp, stanna, backa, gå fram. De ska kunna styras med tygeln när man går vid sidan, flytta åt sidan för tryck och kyssa stigbygeln. Om allt det sitter innan man sitter upp, så är resten för det mesta en walk in the park. Dte tar lite längre tid i starten men sen har man trygga och orädda unghästar som man ganska snabbt kan rida ut på.

I år är det så många som utmärker sig av unghästarna. De är arbetsvilliga och kommer till grinden och vill in och jobba. Vissa mer känsliga än andra, men alla lär sig fort och är superduktiga.