Igår var jag själv ute i stallet och hade alla hästar på min lott. Jag bestämde ganska snabbt att låta gamlingen Höfdi vila. Höfdi används i Reykjavik i ett projekt med barn som Herdís har, men nu när Herdís är i Tyskland så är Höfdi hemma. Marilena har ridit honom lite när vi haft med handhästar, men i övrigt får han ta det lugnt.
Jag började med att rida Segull. Vi tog en liten sväng och försökte komma överens om på vilken sida av vägen vi skulle hålla till. Vi hade helt olika syn på det. Jag vet inte hur ofta Segull är riden ensam ute, jag tror inte det är många gånger och det märktes. Jag koncentrerade mig på att få honom att tänka framåt och brydde mig inte nämnvärt om vilken gångart han valde. På vägen hem var det betydligt enklare och vi kunde växla lite mellan tölt/trav/galopp/skritt. Duktig!
Jag ville att Sóllilja och Hreyfing skulle gå som handhästar då de jobbats en del inne och med mycket tänk-jobb. Så de vore bra för dem att få göra något helt annat. Att följa med som handhäst är också superbra för hästarna att lära sig att följa med och tänka framåt.
Så jag sadlade Gigja, ett sto som precis som Höfdi varit i Reykjavik och som Marilena har ridit sen hon kom hit och tog både Sóllilja och Hreyfing som handhästar. Det var så kul för de gick med öronen spetsade och verkade tycka att det var väldigt roligt. Det är alltid kul att ta en galopp med två pigga handhästar vid sidan. Igår var det ganska kallt och jag fick en sån där härlig julkänsla när vi var ute och red. Så härligt!
Sen var det dags för Draumur. Fina fina Draumur. Jag hämtade honom i hagen och red honom barbacka i bara grimman tillbaka till stallet och tänkte att det är härligt med en fyraårig hingst som man kan göra det på. Hur många halvblodshingstar kan man göra det på? Och dessutom passera hagen där de övriga ridhästarna går utan att han ens funderar på det? Så ska hingstar vara och vi är bortskämda med att ha så oerhört lätthanterade hästar i vår ras.
Jag och Draumur hade sen en riktigt fin ridtur. Vi jobbade på att ha en ärlig samling och inte bryta av i nacken utan att bära bakifrån. Dessutom skrittade vi väldigt mycket. Det gick fantastiskt bra. När han går bra, så går han otroligt bra och det gäller att påminna sig om hur ung han är och inte kräva för mycket. Han är inte riden många månader sammanlagt men känns oerhört stark och utbildad för sin ålder.
Efter lunch red jag Loftur. Sist så jobbade vi inne på ridbanan. Han är väldigt stel i nacken och biter sig lätt fats i bettet, framförallt till vänster och jag tyckte att det släppte en aning inne på ridbanan. Igår red jag ut. Första halva ridturen skrittade vi bara och fokuserade på att mjuka upp nacken och lösgöra. Han blir bättre och bättre. Det gäller att jag passar så att jag inte ger honom någon tygel att bita sig fats vid utan hela tiden håller handen mjuk och lätt och aldrig låser fast den. Han frustade väldigt mycket och det kändes att det släppte en hel del spänningar i kroppen, han började vila mer i steget i skritten och slappna av i halsen. På vägen hem jobbade vi på övergångar skritt-tölt och skritt-trav med fokus på att bibehålla mjukheten i övergångarna. Svårt tyckte både Loftur och jag, men väldigt nyttigt.
Resten av hästarna fick jobba inomhus, på grund av skobrist. Blida, Kakali och Spölur fick stå inne med träns på sig medan jag jobbade med dem. Spölur fick sadel på sig idag igen och sedan repeterade vi lite longering och kommandon, flytta undan för tryck och vi avslutade med att jag gick vid sidan och styrde runt honom med tyglarna. Han var duktig. Precis innan det var dags att avsluta så hoppade jag halvt upp på honom (hoppade upp och la mig på mage) några gånger från båda sidorna. Han brydde sig inte det minsta och det skulle nog inte vara några problem att sitta upp på honom, men det kändes inte läge att göra det helt själv första gången.
Blida tömkörde jag efter att ha upprepat lite grunder i longering och kommandon där. Hon blir lite frustrerad i tömkörningen i början men när hon väl kommer ihåg vad det hela går ut på så går det väldigt bra. Duktig häst!
Kakali blev väldigt stressad sist vi jobbade då jag hade planerat att införa dubbelongering och det var han helt klart inte redo för. Han blev livrädd för linan på utsidan och jag fick backa tillbaka några steg igen. Så idag jobbade jag bara med att bli vän med linan igen ch han var helt cool. När jag är nära honom så låter han mig göra vad som helst med repet, men om jag kommer en bit bort, som vid longering, då blir han jätterädd och något nuddar hans rumpa. Vi måste jobba mer på det. Igår var han i vilket fall som helst väldigt duktig och lät mig “utsätta” honom för linan på alla möjliga läskiga sätt, bara jag stod nära. Lilla söta Kakali.
Näst sist ut var Dimma. Hon jobbas bara från marken för att bli lite avsensibiliserad. Så det gjorde jag. Använde stort kroppsspråk och var samtidigt cool-lugn. Det gick bra! Tycker överlag att hon blir bättre och bättre, men med alla lättstressade hästar så kräver det verkligen att man själv är totalt lugn.
Sist ut var Dynjandi. Sist jag jobbade med honom satt jag upp och red runt i ridhuset lite grann. Eggert har ridit honom lite inne, men inte i ridhuset utan i gången i stallet där hästarna inte har lika mycket utrymme om något skulle hända. Igår satt jag upp igen och han verkar inte särskilt brydd över att ha ryttare på ryggen, däremot blir han lite lätt irriterad när han inte får bestämma vilket håll han ska gå åt själv. Någon gång till i ridhuset, sen ska vi rida ut. Roligt!
11 hästar tränade och det gick bra med alla. Dessutom var vädret väldigt fint om än kallt och det gjorde dagen fulländad.
